Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2012

Var det till marknaden i Mora eller Nora som tre små gummor en gång skulle gå? Jag har känt mig osäker på saken och rådfrågade vår tids orakel, Google, som på oraklers vis inte ger något entydigt svar. Man får 3.740 träffar på sökorden ”marknaden uti Nora” medan Mora-alternativet ger 2.750 resultat. Då stannar jag för att visan egentligen handlar om Nora.

Där var vi i alla fall häromdagen på den traditionella antik- och samlarmarknaden, där vintage enligt Nerikes Allehandas reportage var den senaste och växande trenden. Som framgått av ett tidigare inlägg hade jag avvisat en inbjudan till Almedalen och tror att det var ett klokt val. Det är visserligen mycket folk också på de så kallade Noradagarna, som traditionellt hålls den första veckan i juli, men antalet PR-konsulter och kommunikationsstrateger är minimalt och de som samlas i den lilla bergslagsstaden är mer vanliga löntagare som betalar resa och uppehälle ur egen ficka. Göran Hägglund skulle ha känt sig hemma bland ”verklighetens folk” om han åkt dit i stället för till Visby.

Jag träffade ändå på en och annan kändis. En professor från Örebro universitet sågs i marknadsvimlet och självaste Jörgen Martinson (”känd från Antikrundan”) satt i ett partytält och värderade medhavda föremål. Martinson tillhör de mer seriösa experterna i det populära tv-program som tyvärr blivit alltmer flamsigt och jag skulle nog lita på hans värderingar mer än på dem som en del av hans mer utagerande kollegor gör.

En sympatisk antiksäljare från Dalarna visade sig ha ett lite ovanligt yrke vid sidan av sin hobby att handla med allmogeföremål. Hans huvudsysselsättning var att sälja flygfoton genom hembesök runt om i bygderna. Det trodde jag var en verksamhet som hörde 50-talet till. Hur många bilder tagna från ovan kunde man inte se i min barndoms mer välbärgade bondgårdar. Men även i dag gillar många tydligen att få se sina byggnader och marker i fågelperspektiv.

50-talet från luften

Vi övernattade i en gammal bergsmansgård i det närbelägna Pershyttan och kan verkligen rekommendera ett besök på denna klassiska järnbruksort om ni har vägarna förbi. Den gamla hyttan är förstås brukets hjärta och den uppges vara en av Europas bäst bevarade träkolsmasugnar. Den som står där i dag byggdes år 1856 och stängdes 1953. Det var slutet på en epok av tackjärnsproduktion i Pershyttan som troligen varat i 800 år.

Över torsdagens jätteloppis på Stora torget sken solen från en molnfri himmel och Norasjöns vågor kluckade mot den idylliska strandpromenaden. En äldre generation av deckarläsare är ju väl bekanta med staden under dess artistnamn Skoga, centrum för otaliga kriminalgåtor av en gången tids deckardrottning, Maria Lang. Noras officiella hemsida berättar: ”Maria Langs romaner är rena rama guideböckerna och har gett upphov till stadsvandringar i hennes fotspår. Mordplatserna finns kvar och för noraborna är det status att ha haft ett Maria Lang-lik i garderoben.” 

Hennes deckarkollega Stieg Trenter har med åren fått förnyad uppmärksamhet i egenskap av Stockholmsskildrare (senast genom en artikel av Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet). Maria Langs version av Nora kan ju aldrig bli lika spektakulär som en storstadsroman men den som gillar lite småstadsnostalgi kan med fördel läsa om en del av hennes verk. Hennes hjälte, kommissarie Christer Wijk, har ju också en mer positiv framtoning än en del av dagens mer depressionsbenägna mordutredare.

Allt som allt var det en trevlig tur under några dagar när den svenska sommaren var just så bra som den kan vara. Frodig grönska, lagom värme och avspända människor. På torsdagens loppis köpte jag egentligen bara några nummer av Vecko-Journalen från 40-talets krigsår. Till dem kommer jag kanske att återvända.

Read Full Post »

Jag råkade häromdagen passera Enköping (”Sveriges närmaste stad” enligt den egna reklamen). Av en händelse hittade jag Janssons Antikvariat nära den gamla järnvägsstationen. Jag kom ut med ett litet fynd: en rysk-svensk ordbok från 1896, utarbetad av Fr. Lerche och utgiven på Kejserliga Senatens för Finland Förlag. Det dåtida priset var 14 mark. Jag kom undan med 100 kronor för ett vackert band med läderrygg.

Jag har sedan tidigare några rysk-svenska ordböcker men i ingen av dem uppger sig författarna stå i någon tacksamhetsskuld till Lerche trots att detta är ett av de tidigaste och mest omfattande verken i sitt slag. Kanske är det därför som jag inte hört talas om hans lexikon tidigare. Men nu ser jag att hela detta arbete på 954 sidor faktiskt finns i en elektronisk utgåva på Projekt Runeberg.

Det finns inte så mycket att hämta på nätet när det gäller Fredrik Lerche, mannen bakom detta monumentala verk. Helsingfors universitets matrikel upplyser dock följande:

Fredrik Lerche f. Petersburg 28.2.1826. Fdr handl. Fredrik Adolf L. och Karolina Lessig. Vb F. J. Petersen. Vib. Domarex. 1852. Större kam.ex. s. å. Direktor för gen.guv. kansliet 1874. Senator i ekon.dep. 1882, avsked 1891. † Helsingfors 6.4.1899.

Man förstår att Lerche genom sin uppväxt i Sankt Petersburg behärskade ryska och att han därför under någon period också var verksam som översättare vid senaten (Storfurstendömet Finlands regering) i Helsingfors. Och då handlade det förstås om att översätta texter från ryska till Finlands dåvarande regeringsspråk: svenska. Han avancerade till senator – utan portfölj – och det tyder kanske på att hans uppgifter främst var att agera språklig förbindelselänk på hög nivå mellan kejsardömets styrelse och den lokala administrationen i Finland.

Senatshuset i Helsingfors

Det roliga med Lerches ordbok är att den speglar så mycket av det samtida Rysslands sociala struktur. Man kan som exempel ta den svåruttalade titeln vysokoprevoschoditel’stvo som Lerche översätter med: excellens (titulatur för embetsmän och militärer af 1:sta, 2:dra rangklassen). Man kan föreställa sig de underdåniga tjänstemän som skulle stamma fram en titel av detta slag.

Strax intill detta uppslagsord får vi veta att vysokorodie bör översättas med högborenhet (titulatur för embetsmän af 5:te rangklassen). Officerare och tjänstemän av 9:e – 14:e rangklasserna får däremot nöja sig med titeln blagorodie, på svenska välborenhet.

Det var inte lätt att hålla reda på titlarna i det gamla Ryssland, särskilt inte som den officiella rangtabellen hade 14 skalsteg, från rangklass 1 (kansler) och 2 (verkligt geheimeråd) till rangklasserna 9 (titulärråd), 12 (guvernementssekreterare) och 14 (kollegieregistrator).

I Lennart Kjellbergs utmärkta bok Den klassiska romanens Ryssland (1964) finns förresten hela listan. Kjellberg understryker att den civila rangtabellens titlar är just titlar och inte en beteckning för något visst ämbete. En guvernementssekreterare kunde med andra ord syssla med lite vad som helst.  Sätter man lite litterärt kött på benen kan man konstatera att den procenterska som Raskolnikov slår ihjäl i Dostojevskijs klassiker Brott och straff var ”kollegieregistratorska”, en titel som tillföll en maka eller änka till en kollegieregistrator. Oblomov i Gontjarovs roman med samma namn var kollegiesekreterare (rangklass 10) medan Fjodor Karamazov, fadern alltså, hade tagit avsked som titulärråd (klass 9).

Allt detta låter som det fulländade klassamhället. Det var det kanske också i sin systematik. Som vanligt var det förstås Peter den Store som började införa systemet men han sneglade ju ofta på Preussen och Sverige när han skulle hitta sina byråkratiska förebilder.

Vi har knappast varit så systematiska i vårt land men nog har vi också här haft en ordning (reglerad befordringsgång) som varit förenad med titlar och lönegrader. Själv har jag under år av statlig tjänst haft följande tjänstetitlar: förste byråsekreterare, byrådirektör, avdelningsdirektör och avdelningschef. Den senare titeln ersatte på 90-talet den gamla benämningen byråchef. Jag vill minnas att en sådan enligt gällande bestämmelser på 70-talet hade rätt till både soffa och matta på tjänsterummet och dessutom fick åka nattåg i singelkupé enligt det statliga resereglementet. Men den ryska rangskalans kopplingar till personligt adelskap har vi ju aldrig haft.

Read Full Post »

« Newer Posts