Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 juni, 2012

Läsarna av den här bloggen vet att jag är rätt intresserad av ikoner. Och då menar jag förstås inte det som i dagens digitala och postmodernistiska värld går under denna benämning utan de heliga bilder som i gamla uppslagsverk (t. ex. Nordisk Familjebok från 20-talet) är den enda definition man hittar under uppslagsordet ”ikon”.

Min första ikon köpte jag redan som 17-åring i en antikaffär på S:t Annegatan i Helsingfors. Sedan har  en och annan fogats till samlingen, de flesta ryska men några grekiska. Ingen av dem kan anses som en stor dyrbarhet i ekonomiska termer. För mig har det mest handlat om att köpa en bild som talar till hjärtat, som har ett intressant motiv eller en speciell historia.

I veckan ropade jag in en rysk ikon på Bukowskis Markets nätauktion. Den är inte märkvärdig ur konstnärlig synpunkt. Måleriet är uppenbarligen från slutet på 1800-talet eller början på 1900-talet i den lätt romantiska stil som var vanlig innan det klassiska ikonmåleriets ideal fick en renässans i Ryssland decennierna före revolutionen. Det finns färgbortfall och repor. Men det intressanta är den så kallade proveniensen. På baksidan finns nämligen en lapp med följande text:

Kyrkvaktmästaren i Hedvig Eleonora församling i Stockholm var nere ett ärende i församlingens källarutrymme. Där förvarade Erik Bergman en del privat egendom, bland annat den dockteater som hans son Ingmar haft. Erik Bergman berättade att han blivit ursinnig när han upptäckte att Ingmar använde ikonen som måltavla när han kastade pil. I ilskan hade han tagit ner ikonen och lagt den i källaren. Kyrkvaktmästaren, som var cineast, fick ikonen.

Ingmar Bergmans pappa Erik levde 1886-1970. Under tre decennier, mellan 1934 och 1964, var han kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling i Stockholm.  Sonens spända förhållande till fadern är väl känt, både självbiografiskt och via filmerna. När Erik Bergman fick den prestigefyllda tjänsten i Hedvig Eleonora var Ingmar 16 år, en upprorisk tonåring. Kan hans vanvördiga behandling av den heliga bilden ses som ett led i uppgörelsen både med fadern och med religionen?

Vågar man över huvud taget tro på den version som förmedlas av lappen på ikonens baksida? Jag är övertygad om det. Att någon skulle ha konstruerat en sådan berättelse är alltför långsökt. Dessutom bär ikonen klara spår av påverkan från något sylvasst föremål, särskilt i området kring Jesus-gestalten. Det finns ingen anledning till att det skulle finnas små hål just där om inte någon medvetet har velat vanställa målningen.

Frånsett allt det som rör Ingmar Bergman finns det för mig personligen ett slags indirekt länk tillbaka till Erik Bergman. Han var den som på 30-talet konfirmerade min egen konfirmationslärare, Christofer Klasson, den man som några decennier senare, genom sin ikonsamling i Länna prästgård i Sörmland, kom att väcka mitt intresse för den östliga kristenhetens  bildvärld.

Det finns mycket man kan läsa in i en enkel rysk oljemålning på en träplatta.

Read Full Post »