Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 21 juli, 2011

Jag gick igenom en bokhylla i källaren (huset svämmar över av böcker) och hittade en volym från 1908 med titeln The Letters of Queen Victoria, en urvald samling av brev från och till drottningen mellan åren 1837 och 1861. Jag minns inte hur boken kommit i min ägo men jag ser av en stämpel att den en gång tillhört Handels-och kontoristföreningen på Kongens Nytorv i Köpenhamn.

Hur som helst; av korrespondensen framgår att drottning Victoria sommaren 1861 fick besök av kung Karl XV och kronprins Oscar (senare Oscar II) från Sverige. I ett av de många brev som hon skrev till sin morbror, kung Leopold I av Belgien, berättar hon om mötet med de svenska kungligheterna:

The King and Prince Oscar are very French, and very Italian! I think that there is a dream of a Scandinavian Kingdom floating before them. The King is a fine-looking man… He is not at all difficult to get on with and is very civil. Oscar is very amiable and mild, and very proud of his three little boys.

Karl XV – ”very French and very Italian”

Om Victoria hade lätt att umgås med kung Karl och kronprins Oscar så hade hennes premiärminister, Lord Palmerston, det något knepigare. Kanske talade drottningen tyska eller franska med de svenska gästerna (hon var i praktiken trespråkig) men vid mötet med Palmerston insisterade de tydligen på att tala engelska. Premiärministern berättar i ett brev till Hennes Majestät den 14 augusti om de språkliga problem som uppstod (han talar om sig själv i tredje person):

He must, in the first place, explain that much of what was said to him by the King of Sweden and by prince Oscar was not clearly understood by him. They would both speak in English – which they spoke with difficulty and in an indistinct utterance of voice – and he did not like to break the conversation into French, because to have done so would have looked like a condemnation of their English, of any imperfection of which they did not seem to be at all conscious.

Här förefaller väl de höga gästerna påminna om en och annan svensk internationell underhandlare av idag som inte heller förstår sin språkliga ofullkomlighet. Trots denna språkförbistring lyckades Palmerston ändå uppfatta huvudlinjerna i den svenska utrikespolitiska ideologin:

They consider the principle of nationalities to be the deciding principle of the day, and accordingly Venetia ought to belong to Italy, Poland ought to be svered from Russia and Finland ought to be restored to Sweden. Holstein should be purely German with its own Duke, Schleswig should be united to Denmark, and when the proper time comes, Denmark, so constituted, ought to form one Monarchy with Sweden and Norway. But they see that there are great if not insuperable obstacles to all these arrangements.

På en del av dessa punkter fick ju den svenske kungen rätt. Men i andra avseenden kom historien som bekant att gå helt andra vägar.

Read Full Post »