Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 juli, 2011

Trots många somrar i den småländska utvandrarbygden hade jag faktiskt aldrig besökt Vilhelm Mobergs födelseplats i Moshultamåla. Men nu blev det av. Vi åkte från Ljuders kyrka via Åkerby vägskäl och genom Kråksjö innan vi svängde av mot Sibbamåla. Vid Moshult passerade vi Mobergsskolan och så fortsatte vi vidare mot Moshultamåla där en minnessten nu markerar platsen för det rivna soldattorp där Vilhelm Moberg föddes. Förutom stenen avslöjade en gammal brunn och en liten plommonskog det faktum att här hade funnits bebyggelse.

Det var en småländsk sommarkväll som i hög grad motsvarade Vilhelm Mobergs många beskrivningar av barndomens natur: en mild aftonsol över skogsgläntor och beteshagar, en doft av barrskog och lövängar. Fast man måste förstås påminna sig att landskapet på hans tid, före den stora avfolkningen, var ännu öppnare genom en större mångfald av betande djur och slåtterängar.

I det lilla utvandrarrummet i sockenstugan i Ljuder hade jag just sett en gammal affisch (från 20-talet?) om en hembygdsfest i Kråksjö där ”Ville i Momåla” uppträdde som berättare av bygdehistorier. Inträdet var 35 öre och Ljuderborna manades till talrik uppslutning. I samma rum kan man också hitta ett originaltryck av det upprop – med nio riksdagsmän som första undertecknare – där den småländska allmogen manades till protest mot de ”osedliga” skildringarna i Utvandrarna: ”Dessa utvandrare är värda ett bättre öde, än att i Mobergs berättelser neddragas till ”lort-gubbar” – en samling sedeslösa människor.”

Visst är det svårt att idag hitta någon författare med Vilhelm Mobergs resning när det gäller kombinationen av litterär gestaltning och dagsaktuell samhällskritik. Jag läser den samling av artiklar och debattinlägg som 1984 gavs ut under titeln I egen sak. Här finns ett slags programförklaring av hans hand från 1934, fortfarande rätt aktuell:

En energisk kamp för dumhetens och okunnighetens bevarande har pågått i världen alltsedan historiens början. Under somliga tider har nämnda makter haft ett givet övertag, under andra tider har de varit hårt trängda. På sistone har dumhetens och okunnighetens förkämpar åter ökats i antal, och nu omfattar dessa människor sina ideal med större hänförelse än någonsin. Även i vårt land tycks dessa idealister bli allt fler.

Konstens uppgift är att avslöja mörkrets riddare…

I den här samlingsvolymen finns välskrivna inlägg från alla de stora ideologiska bataljer som Moberg deltog i, från kritiken under andra världskriget mot den svenska undfallenheten mot Tyskland, via rättsrötedebatterna på 50-talet fram till diskussionerna kring överlämnandet av nobelprisinsignierna till Solsjenitsyn. Men här finns också en del mer humoristiska bidrag, t ex den dagbok som han under en vecka 1971 skrev på uppdrag av tidningen Vi. Så här åter några noteringar från fredagen i den aktuella veckan:

Historieprofessorn Sten Carlsson skriver i Svenska Dagbladet, att jag snarast bör sluta skriva på min svenska historia som han i högsta grad ogillar; jag skall ”återgå till sagan”. Men jag har aldrig skrivit någon saga! Jag berättade sagor muntligt på sängkanten för mina barn, när de var små. Men nu är alla mina fem barn fullvuxna. Vem ska jag numera berätta sagor för, magister Sten?

Åt inte lunch med Gösta Bohman.

I dag ringde ingen från TV och ville ha mig med i något program. Fredagen är alltså vilodag på Sveriges Radio-TV.

Jag mindes att Jan Bonnevier från TV i somras ville ha mig med i en serie ”De största svenskarna”, som han skulle göra med särskilt utvalda, dvs med Sveriges märkligaste personligheter. Dessa svenskar som han sedan presenterade i TV, visade sig vara före detta häktade, i sin frånvaro häktade och ännu inte häktade personer.

Själv tillhör jag fortfarande de sistnämnda.

Ta gärna en sväng till Mobergstenen i Moshultamåla och beträd med tillbörlig vördnad den plats där en av våra största berättare och sanningssägare såg dagens ljus.

Read Full Post »