Vi bor på ett hotell i Paris som jag aldrig prövat tidigare, ett stenkast från anrika Folies Bergère. Det är ett kosmopolitiskt område med japanska restauranger och judiska näringsställen med kosherintyg. Multikulturellt skulle man kunna säga, om nu inte detta ord på senare tid börjat användas som ett skällsord av fåkunniga skribenter.
På planet ner läste jag några reportage från Paris av Adolf Hallman (1893-1968), konstnär och journalist, en förebild för många andra storstadsvandrare (Jolo och min gamle vän Alvar Alsterdal t. ex.) Jag ser att bloggens korresponderande ledamot Ivo Holmqvist har skrivit en del om Hallman men själv har jag av någon anledning inte upptäckt honom tidigare. Obegripligt men sant. Hur som helst så får man väl säga att han också är en multikulturalismens skildrare med sinne för subtila detaljer i de etniska kontrasternas oväntade möten.
På förmiddagen idag gjorde jag de obligatoriska besöken i två favoritbokhandlar: La Procure vid Saint Sulpice och Les Editeurs Réunis i latinkvarteren. I den förstnämnda låg romaner av Sara Stridsberg och Therese Bohman exponerade i hyllan för europeisk litteratur. Sara Stridsberg utnämns för övrigt i Le Nouvel Obervateur till ”den senaste svenska litterära bomben” med anledning av att hennes roman Darling River nu översatts till franska. I den senare bokhandeln ligger som vanligt de viktigaste böckerna kring allt som har med Ryssland och rysk kultur att göra. Där har inget utom just böckerna ändrats de senaste femtio åren.
I eftermiddag tänker jag gå på Maison Drouot och följa några av tiotalet parallella auktioner. Har ni aldrig varit på en fransk auktion så gå för all del till detta klassiska auktionshus nästa gång ni kommer till Paris. Det handlar om ett veritabelt skådespel med flera utropare som går omkring i salen för att locka fram flera bud och så högst upp på podiet en domare som till slut avgör budgivningen. Jag tänker inte köpa något men vem tackar nej till en gratisupplevelse av ett verkligt kulturevenemang – ofta en spegling av fransk borgerlighet under de senaste etthundrafemtio åren.
För någon vecka sedan tittade jag inom Hundörat, den lika kunnige som trevlige Peter Bodéns förträffliga antikvariat i Strängnäs, och fick veta att inte bara Jolos utan också Adolf Hallmans böcker numera är fullständigt ute, efter att tidigare ha varit eftersökta. Därmed är det läge att skaffa sig den senares vackra Parisböcker ”På Boulevard Europa” (1929, ”med teckningar av författaren och text av tecknaren” som han påstod i den självironiska underiteln), ”Paris under fyra årstider” (1930) och ”Express till och från Paris”.(1932). När jag köpte dem för femtio år sedan var de dyra, men kanske inte längre. Hursomhelst har de stått sig bra, liksom hans senare böcker om Köpenhamn och New York. Under senare år bodde denne kosmopolit som efter många utlandsår inte kände sig särskilt hemma med det svenska i Rom. När jag var där på julen 1965 tänkte jag söka upp honom i hans ateljé men avstod dumt nog att besvära honom, han hade nog uppskattat ett besök av en gymnasist som beundrade både hans teckningar och text. Tre år senare när han avlidit gjorde jag ett försök att sammanställa hans bibliografi som trycktes i Bokvännen det året.
Jag kollade på Bokbörsen och där kostar Hallmans 30-talsböcker om Paris från 250 och uppåt ungefär. Senare utgåvor och antologier finns till betydligt lägre priser.
Nu ska jag hur som helst hålla utkik på loppisar efter hans böcker.