Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 december, 2010

Juldofter

Julens dofter är ju inte mindre viktiga än synintrycken. Vi kan väl alla framkalla minnen av lukten från julförberedelserna i barndomen; pepparkaksbak, granris, ångorna från spisen när julmaten stod och puttrade i mängden av kastruller.

Aftonbladets kultursida har haft en liten adventskalender i form av små notiser med variationer på jultemat. Jag bidrog själv med nedanstående lilla text som såvitt jag ser inte finns på nätet:

Från min barndom minns jag en midvinterdoft starkare än både saffran och glögg. Det var lukten av fernissa dagarna före jul. Linoleummattorna på nedervåningen skulle inför helgen få sitt lager av ny glänsande lack och under en natt var vi förbjudna att tassa ned för trappan. Att fastna med fötterna i den klibbiga ytan hade inte varit så kul.

Numera kopplar jag samman denna doft med den kulturfernissa som möter oss i ordet vernissage. Det är ett franskt begrepp från den tid då konstnärerna lackade sina målningar dagen före öppnandet av en utställning. Det luktade starkt av både lösningsmedel och champagne i Parissalongens prestigefyllda lokaler innan portarna slogs upp.

I mitt hem hade vi alltså en veritabel julvernissage. När den glänsande lacken torkat kunde granen bäras in och julens konstverk i form av Jenny Nyströms tomtebonader sättas upp. Sen kom de andra juldofterna och dem kan jag fortfarande uppleva varje år. Men julfernissan saknar jag faktiskt.

Fernissning (vernissage) på Parissalongen 1866

Jag är nog inte ensam om att ha upplevt julfernissandet. Korkmattan eller linoleummattan låg på golvet i många svenska hem och det tillhörde rutinerna att golvet skulle få en ny slitstark yta genom lackering varje år. Vid mitten av 1900-talet var det den vanligaste golvtypen både på landsbygden och i städerna. Enligt en undersökning som Husmödrarnas samarbetskommitté genomförde 1946 låg korkmattor i 67 procent av de svenska bostadsrummen.

Huset där det fernissades

Någon av korkmattorna i mitt hem var tänkt att imitera ett parkettgolv. Andra hade om jag minns rätt ett mer fantasifullt mönster. Säkert låg det fina brädgolv under, precis som i delar av vårt nuvarande hus där vi rev ut linoleummattor och masonitväggar för fjorton år sedan. Vi avskaffade 50-talet och återvann delvis ursprunget från 1916. Fast – i ärlighetens namn – de golv som vi tog fram i några av rummen var ju avsedda att vara täckta med korkmattor. Ingen drömde väl då om att det tidiga 1900-talets undergolv av furu skulle ses som något attraktivt för en sentida generations bostadsköpare.

Kanske skulle man ändå fernissa ett litet hörn någonstans bara för att få känna doften av barndomens jular.

Linoleummattan – dåtidens tecken

Read Full Post »