Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

Corruptio minima

Med anledning av den pågående diskussionen om korruption och mutor i vårt svenska folkhem så kan det vara värt att notera att Sverige tillsammans med Finland delar fjärdeplatsen i den lista över världens minst korrupta länder som Transparency International nyligen publicerat.

En koncis sammanfattning av toppstriden får man via Nuntii Latini, de korta nyheter på latin som den finländska radion YLE producerar varje vecka med hjälp av de framstående latinisterna Tuomo Pekkanen och Reijo Pitkäranta:

In comparatione, quam ordo Transparency International de corruptione instituit, Finnia inter centum duodeoctoginta (178) nationes una ex terris minime corruptis iudicata est. Ante Finniam, quae una cum Suetia quarto loco posita est, sunt Dania, Nova Zelandia, Singapura. Maxime corruptae iudicatae sunt Somalia, Burma, Afganistania.

Den som inte läst latin kan ju kolla tabellen via länken i första stycket ovan.

Nuntii Latini – nyheter av lärde män på latin

Lätt att förstå är väl också den sammanfattning av det svenska valet som den världsunika nyhetskanalen gjorde i slutet av september:

In comitiis Suetiae parlamentariis coalitio partium dextrarum centum septuaginta tres (173) delegatos parlamentarios obtinuit. Oppositio rubro-prasina, in qua sunt democratae sociales, prasini, factio sinistra, centum quinquaginta sex delegatos (156)  accepit.

Sedan detta skrevs och sändes kan det ju noteras att oppositio rubro-prasina sönderfallit. I varje fall gav gårdagens partiledardebatt vid handen att factio sinistra efter uppgörelsen om Afghanistanpolitiken nu kör sitt eget race.

Vill man höra nyheterna på klingande latin, låt vara med en tydlig finsk accent, kan man klicka här.

Read Full Post »

Det verkar inte finnas någon ände på de främlingsfientliga stollerier som på löpande band levereras av Dansk Folkeparti och dess ordförande Pia Kjærsgaard. Man skulle i och för sig kunna skratta åt denna uppvisning i högerpopulism om det inte vore för det faktum att Pia Kjærsgaard är en av Danmarks mäktigaste kvinnor och att hennes parlamentariska grupp har tagit flera av de större partierna som gisslan.

Det senaste utspelet från denna politiska sekt gäller att införa ett förbud mot paraboler i det som danska politiker med ett osmakligt ordval nu kallar ”ghetto-områden”. Förslaget har senare preciserats till att främst gälla ett förbud mot de två arabiska tevekanalerna Al Arabiya och Al Jazeera.

Samma parti som brukar hävda att yttrandefriheten är hotad i Danmark kommer alltså med ett sovjetinspirerat förslag som är ett verkligt hot mot yttrandefriheten. Den liberala tidningen Politikens chefredaktör Tøger Seidenfaden ger en träffande kommentar:

Pia Kjærsgaard vil altså forbyde to medier i Danmark, fordi de efter hendes opfattelse bringer hate-speech… Godt nok ikke mod medlemmer af grupper så som etniske eller religiøse mindretal, der nyder en vis beskyttelse i lovgivningen, men mod »de vestlige samfund«.

Som grundlag for indgreb i ytringsfriheden overgår hun her selv de mest vidtgående totalitære systemer, vi kender: De nøjes dog normalt med at forbyde undergravende virksomhed rettet mod deres egen samfundsorden.

Pia K. vil udøve censur på hele den vestlige verdens vegne.

At Pia Kjærsgaard hidtil har kæmpet en indædt kamp for uhæmmet ytringsfrihed i alle tænkelige danske og internationale sammenhænge og af samme grund ønsker racismeparagraffen og alle andre mindretalsbeskyttelser afskaffet i den forbindelse, fuldender blot billedet af løssluppen idioti.

Men idiotien er ikke kun komisk.

Den er som sædvanlig dybt ubehagelig, fordi den afslører, at de danske værdier og frihedsrettigheder, som Pia Kjærsgaard hver eneste dag bruger til at slå anderledes tænkende oven i hovedet med, her viser sig slet ikke at gælde for andre end dem, Pia Kjærsgaard er enig med.

Al Jazeera – hotad av dansk yttrandefrihet?

I en krönika i Berlingske Tidende sätter Naser Khader,  ledamot av Folketinget för Det Konservative Folkeparti in hela detta förslag i sitt sakliga sammanhang. Han konstaterar att de aktuella kanalerna tillhör de mest kritiska och sakliga i hela arabvärlden:

Det er dog mærkværdigt, at det netop er disse to kanaler, Dansk Folkeparti. vil have stoppet. Udover den åbentlyse pointe, at der findes omkring 3-400 arabiske tv-kanaler, og at det derfor kan synes besynderligt kun at de ville forbyde disse to, så placerer de sig faktisk også blandt de arabiske tv-stationer, der bringer den mest saglige og kritiske journalistik. Al Jazeera og Al Arabiya er mine favorit arabiske tv-kanaler. Begge kanaler er kendt for at udfordre arabiske magthavere og for at have nogle gode og fornuftige udsendelser og debatter. Jeg husker for nogle år siden hvordan Ghaddaffi af Libyen blev udstillet som diktator på direkte tv på Al Jazeera. Det var historisk! Al Jazeera stillede uimporneret de kritiske spørgsmål om bl.a. menneskerettigheder som de andre arabiske nationale tv-stationer ikke har turdet stille før.  De arabiske magthavere er simpelthen bange for Al Jazerra og Al Arabiya.

Al Jazeera og Al Arabiya har på en måde fået den samme rolle i den arabiske verden som den rolle CNN havde i forhold til østbloklandene før murens fald. Uden tv-kanaler som Al Jazeera og Al Arabiya, får vi ikke kritiske borgere og demokrati i den arabiske verden.

Nu kan man bara vänta på att Parabol-Pias utspel följs upp av systerpartiet Sverigedemokraterna. Och att de chefredaktörer/bloggare som anser att Danmark är ett missförstått land kommer med överslätanden och bortförklaringar.

Read Full Post »

Jag tillhör knappast dem som genom åren applåderat Sofia Nerbrand, särskilt inte när hon var redaktör för magasinet Neo. Men idag kan jag inte annat än hålla med om vad hon i en kolumn i Svenska Dagbladet skriver om Malmö, en stad som hon numera bor i:

Min familj har precis flyttat till en våning i centrala Malmö för att få en bättre livskvalitet. Det förutsägbara alternativet var att köpa ett småhus i en allt annat än urban villamatta utanför Stockholm. Nu bor vi i en myllrande och mysig ”förort” till Köpenhamn. När Citytunneln invigs den 4 december har vi arton minuter till Kastrup. Runt hörnet finns parker, uteserveringar, stockrosor, gatsten, småföretag, hovrätt, kanaler, slott, strand, högskola, bibliotek och en urstark utveckling. Man håller på att bygga mer härlig stad, utan att för den skull riva den gamla.

Det sjuder på byggfronten i Malmö. Om tre år ska en ny kongress- och konsertanläggning med utomhusscener stå klar. Vid Triangelns Citytunnelstation uppförs höga hus, kontor, butiker och bostäder, liksom ute vid Hyllie och Malmös nya arena. Dessutom binder man ihop miljonprogrammets Rosengård och sekelskiftesvåningarnas Rörsjöstaden med en ny kvartersstad på Norra Sorgenfris industriområde.

Malmö må vara Sveriges mest segregerade stad, men man kan enkelt promenera och cykla mellan oerhört olika miljöer och människor. Malmö hyser 160 språk och Möllevången är unik i sitt slag i Sverige. I detta område från förra sekelskiftet doftar det nybakat sesambröd, frukt ligger för försäljning i lådor utanför affärerna och det finns ost- och köttbutiker som i storstäder på kontinenten. Jalla, jalla! ropar torgförsäljarna.

När jag läste i Lund för femton år sedan åkte vi till Malmö för att ta färjan till Köpenhamn. På kort tid har man skapat dragningskraft och förändrat identiteten – inte minst genom bron och högskolan, strategiskt placerad centralt i staden.

Jag har själv aldrig bott i Malmö men har genom åren varit rätt ofta där. Och jag har släktingar och vänner som kan vittna om vad som sker i en stad bakom de våldsamma krigsrubrikerna. Segregation och våld ska inte förringas men det finns i Malmö liksom i de flesta andra städer ett vardagsliv och en utvecklingsvilja som inte låter sig hindras av problemen.

Malmö – staden där det byggs

Sofia Nerbrands bild kontrasterar ju mot den som hennes efterträdare som Neo-redaktör, Paulina Neuding, har försökt ge omvärlden. Hennes skräckartikel i den konservativa amerikanska pressen under rubriken Ramallmö tillhör knappast de mest ärorika publicistiska insatserna.

Jag skulle för egen del kunna skriva en artikel om Södertälje bakom alla negativa rubriker. Vi flyttade hit för fjorton år sedan från Stockholms innerstad för att få bättre livskvalitet: mer bostad för pengarna, trädgård, natur in på knuten och så vidare. Södertälje har också sina sociala problem och lider i vissa delar av våld och brott. Men sällan uppmärksammas det som ger staden en positiv karaktär: den omgivande naturen och läget mellan Östersjön och Mälaren, Tom Tits experiment som gläder tusentals barn varje år, Torekällberget (ett Skansen i miniatyr – också det barnvänligt), restauranger och bad, ett idrottsliv i nationell klass. Plus en kyrksamhet som kanske tillhör den högsta i landet med bland annat två stora assyrisk/syrianska katedraler.

Tänk om vi fick lite mer undersökande journalistik också bakom de vanligaste schablonbilderna. Både Malmö och Södertälje är värda det.

Read Full Post »

« Newer Posts