Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 april, 2009

Nu byter jag bild i sidhuvudet igen. Men det är fortfarande rysk konst som gäller. Den här gången ett trädgårdsmotiv från 1894 av Viktor Borisov-Musatov (1870-1905), en av den ryska symbolismens främsta gestalter.

Så här såg han förresten ut på ett självporträtt med sin syster från 1898:

350px-borisov_musatov_selfandsister

Annars är jag på väg till en veckas vistelse i London, en stad där jag bott i tre och ett halvt år. Det finns mycket att minnas därifrån men bland det jag älskade mest var regniga söndagar utan krav på utomhusaktiviteter. Då gick man ner till sin tidningshandlare och köpte några kilo engelska söndagstidningar som man sedan kunde tillbringa dagen med framför en brasa med kemiskt preparerat ”smokeless coal”.

Jag är fortfarande en ivrig läsare av engelska tidningar och kollar inför resan förstås igenom vad som är på gång. I The Times klagar en skribent över den förändrade våren: ”April is no longer apple blossom time”.

It is the season of apple blossom, and I hoped to see Samuel Palmer-ish trees, heaped up with it like meringue. But I hoped in vain. Not a single apple tree was to be seen in the two-hour journey, and if we had passed an orchard, the trees would not have gladdened the heart of a boy wanting to climb one. These days fruit trees are mostly dwarf varieties, their limbs tied down to the ground with string for easy pruning and picking…

It was the beloved Common Agricultural Policy, coupled with our equally beloved supermarkets, that knocked other forms of commercial fruit growing for six in the 1980s and 1990s. Farmers were paid to grub up their orchards. Although Britain has the perfect climate for growing high quality fruit, it cannot produce the bulk or consistency of the inappropriately named Golden Delicious – a light green apple with all the flavour of kitchen towel.

Ja, som så ofta när det händer tråkiga saker i England skyller man på EU. Kanske med rätta.

Hur såg förresten Samuel Palmers (1805-1881) äppelträd ut? Jo, så här på en målning från 1820- eller 1830-talet:

474px-samuel_palmer_0021

I The Independent klagar den annars förträfflige Robert Fisk över att alla vill bli författare fast ingen läser böcker. Och han skyller inte på EU utan på de bärbara datorerna:

I curse the laptop for two reasons. Firstly because I use it. Secondly because it encourages hopeless authorship. It’s not that everyone with a laptop thinks they can write a book. The problem is that everyone with a laptop does write a book.

I The Guardian konstaterar Terry Eagelton att gårdagens västerländska suprematister ville omstöpa världen med Bibeln i hand. Dagens överlägsna kulturmissionärer heter Richard Dawkins eller Christopher Hitchens men de har sin ateism som utgångspunkt. De vill gärna kalla sig liberaler, men är de det?

If the test of liberalism is how it confronts its illiberal adversaries, some of the liberal intelligentsia seem to have fallen at the first hurdle. Writers such as Martin Amis and Hitchens do not just want to lock terrorists away. They also tout a brand of western cultural supremacism. Dawkins strongly opposed the invasion of Iraq, but preaches a self-satisfied, old-fashioned Whiggish rationalism that can be wielded against a benighted Islam. The philosopher AC Grayling has an equally starry-eyed view of the stately march of Western Progress. The novelist Ian McEwan is a freshly recruited champion of this militant rationalism. Both Hitchens and Salman Rushdie have defended Amis’s slurs on Muslims. Whether they like it or not, Dawkins and his ilk have become weapons in the war on terror. Western supremacism has gravitated from the Bible to atheism.

Jag har ingen laptop med mig till England eftersom jag aldrig vill resa med onödigt tyngande bagage. Men hittar jag en dator någonstans kommer kanske någon reflektion från London.

Read Full Post »