Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 mars, 2009

Allt talar nu för att den ultranationalistiske partiledaren Avigdor Lieberman kommer att bli utrikesminister i den nya israeliska regering som håller på att bildas. Det är naturligtvis en utveckling som inte ens de mest pessimistiska Mellanösternbedömarna hade kunnat drömma om för några år sedan.

Det är som om Sverigedemokraterna skulle släppas in i Rosenbad. Inte undra på att en gammal Israelvän som Ernst Klein på Newsmill uttrycker sin djupa oro över läget och den rasism som Lieberman och hans partivänner gett uttryck för.

I The Independent säger Robert Fisk att utnämningen av Lieberman är det värsta som kan hända i Mellanöstern och han tycker sig känna igen den blivande ministerns språkbruk från de nationalister som satte Jugoslavien i brand.

I The Atlantic skriver Jeffrey Goldberg om ”The Lieberman disaster”. Han tror i och för sig att Lieberman vill ha en ”kall kompromiss” med palestinierna. Men det är inte där det katastrofala ligger. Det handlar i stället om hans rasism:

It’s a disaster because he’s made himself into a racist. The language he uses to describe Israeli Arabs is despicable, and self-destructive, because the key to Israel’s future (well, one key at least) is the total enfranchisement of Israel’s Arab minority, not its disenfranchisement. Maybe it’s just a dream, but an Arab population that has the same rights, freedoms, opportunities — and responsibilities (i.e. national service of some sort) as the Jewish population is an Arab population that is too busy and successful to hate. (Yes, I know Israeli Arabs have the same legal rights as Israeli Jews, but what I’m talking more about opportunities here).

Det andra skälet att tala om en katastrof är enligt Goldberg att det nu är Lieberman som kommer att bli Israels ansikte utåt. Det visar nämligen att en person, som i en normal demokrati skulle bli marginaliserad, i det israeliska politiska systemet kan ta sig in i maktens innersta cirklar.

Read Full Post »