Rangordningar

Jag råkade häromdagen passera Enköping (”Sveriges närmaste stad” enligt den egna reklamen). Av en händelse hittade jag Janssons Antikvariat nära den gamla järnvägsstationen. Jag kom ut med ett litet fynd: en rysk-svensk ordbok från 1896, utarbetad av Fr. Lerche och utgiven på Kejserliga Senatens för Finland Förlag. Det dåtida priset var 14 mark. Jag kom undan med 100 kronor för ett vackert band med läderrygg.

Jag har sedan tidigare några rysk-svenska ordböcker men i ingen av dem uppger sig författarna stå i någon tacksamhetsskuld till Lerche trots att detta är ett av de tidigaste och mest omfattande verken i sitt slag. Kanske är det därför som jag inte hört talas om hans lexikon tidigare. Men nu ser jag att hela detta arbete på 954 sidor faktiskt finns i en elektronisk utgåva på Projekt Runeberg.

Det finns inte så mycket att hämta på nätet när det gäller Fredrik Lerche, mannen bakom detta monumentala verk. Helsingfors universitets matrikel upplyser dock följande:

Fredrik Lerche f. Petersburg 28.2.1826. Fdr handl. Fredrik Adolf L. och Karolina Lessig. Vb F. J. Petersen. Vib. Domarex. 1852. Större kam.ex. s. å. Direktor för gen.guv. kansliet 1874. Senator i ekon.dep. 1882, avsked 1891. † Helsingfors 6.4.1899.

Man förstår att Lerche genom sin uppväxt i Sankt Petersburg behärskade ryska och att han därför under någon period också var verksam som översättare vid senaten (Storfurstendömet Finlands regering) i Helsingfors. Och då handlade det förstås om att översätta texter från ryska till Finlands dåvarande regeringsspråk: svenska. Han avancerade till senator – utan portfölj – och det tyder kanske på att hans uppgifter främst var att agera språklig förbindelselänk på hög nivå mellan kejsardömets styrelse och den lokala administrationen i Finland.

Senatshuset i Helsingfors

Det roliga med Lerches ordbok är att den speglar så mycket av det samtida Rysslands sociala struktur. Man kan som exempel ta den svåruttalade titeln vysokoprevoschoditel’stvo som Lerche översätter med: excellens (titulatur för embetsmän och militärer af 1:sta, 2:dra rangklassen). Man kan föreställa sig de underdåniga tjänstemän som skulle stamma fram en titel av detta slag.

Strax intill detta uppslagsord får vi veta att vysokorodie bör översättas med högborenhet (titulatur för embetsmän af 5:te rangklassen). Officerare och tjänstemän av 9:e – 14:e rangklasserna får däremot nöja sig med titeln blagorodie, på svenska välborenhet.

Det var inte lätt att hålla reda på titlarna i det gamla Ryssland, särskilt inte som den officiella rangtabellen hade 14 skalsteg, från rangklass 1 (kansler) och 2 (verkligt geheimeråd) till rangklasserna 9 (titulärråd), 12 (guvernementssekreterare) och 14 (kollegieregistrator).

I Lennart Kjellbergs utmärkta bok Den klassiska romanens Ryssland (1964) finns förresten hela listan. Kjellberg understryker att den civila rangtabellens titlar är just titlar och inte en beteckning för något visst ämbete. En guvernementssekreterare kunde med andra ord syssla med lite vad som helst.  Sätter man lite litterärt kött på benen kan man konstatera att den procenterska som Raskolnikov slår ihjäl i Dostojevskijs klassiker Brott och straff var ”kollegieregistratorska”, en titel som tillföll en maka eller änka till en kollegieregistrator. Oblomov i Gontjarovs roman med samma namn var kollegiesekreterare (rangklass 10) medan Fjodor Karamazov, fadern alltså, hade tagit avsked som titulärråd (klass 9).

Allt detta låter som det fulländade klassamhället. Det var det kanske också i sin systematik. Som vanligt var det förstås Peter den Store som började införa systemet men han sneglade ju ofta på Preussen och Sverige när han skulle hitta sina byråkratiska förebilder.

Vi har knappast varit så systematiska i vårt land men nog har vi också här haft en ordning (reglerad befordringsgång) som varit förenad med titlar och lönegrader. Själv har jag under år av statlig tjänst haft följande tjänstetitlar: förste byråsekreterare, byrådirektör, avdelningsdirektör och avdelningschef. Den senare titeln ersatte på 90-talet den gamla benämningen byråchef. Jag vill minnas att en sådan enligt gällande bestämmelser på 70-talet hade rätt till både soffa och matta på tjänsterummet och dessutom fick åka nattåg i singelkupé enligt det statliga resereglementet. Men den ryska rangskalans kopplingar till personligt adelskap har vi ju aldrig haft.

About these ads