Det är säkert bra för Frankrike, för Europa och för världen att François Hollande valts till ny fransk president. I dagens nummer av Svenska Dagbladet undrar P J Anders Linder i en ledare ”hur hans chockhöjda marginalskatter för högavlönade, höjda bolagsbeskattning och skärpta förmögenhetsskatt ska få hjulen att rulla.” Bra fråga. Ingen vet. Det är heller ingen som vet om chocksänkta marginalskatter och slopad förmögenhetsskatt har satt fart på någon ekonomi. Så alternativet kan väl vara värt att pröva. Chockhöjning, men med förnuft, för att travestera en gammal politisk regel.
Bortsett från det politiska så får Frankrike nu också en första dam vars relation till den nya presidenten inte är legaliserad. Valérie Trieweiler, som Hollande ibland delar sin dygnsvila med, får väl samma status som den tyska presidentens partner Daniela Schad, nyss på besök i Stockholm. ”Lebensgefährtin” kallas hon i de tyska tidningarna, ett ord som jag aldrig fick lära mig i skolan.
Elysée-palatsen byter hyresgäst
Vår ständigt korresponderande ledamot på rue Botzaris i Paris tipsade mig om en artikel i Le Journal du Dimanche som handlar om vad franska presidentkandidater gjort genom åren under ”den längsta dagen”, dvs. timmarna mellan deras egen röstning och väntan på besked om valutgången.
Valéry Giscard d´Estaing (VGE) sitter 1974 tillsammans med sin hund på ämbetsrummet på finansdepartementet. En tv-apparat står på. I övrigt finns endast en dokumentärfilmare och en ljudkille i rummet. Alla utfordras med kex . Ibland stänger presidentkandidaten av tv:n och spelar i stället Mahler och Beethoven på en grammofon. Ingen i familjen tillåts vara med. Chirac som då var inrikesminister hade tillstånd att ringa och när han väl gjorde det hör dokumentärfilmaren VGE säga: ”ah oui c´est bon” varvid han förstod att VGE var Monsieur le président. Fortfarande bara kex och inte ens ett glas vin innan det bär av till det första offentliga framträdandet.
Mitterrand tillbringade valvakan 1981 på samma hotell där han bott varje veckoslut sedan 30 år. Hela familjen och en krets av politiska förtrogna var närvarande. En medhjälpare rusade fram för att meddela den väntade segern varvid Mitterrand med sin berömda ”masque de sphinx” säger ”ja, ja, vi får väl se” och lugnt återgår till sin konversation om väder och vind i Bretagne. Då skriker någon: ”Men för tusan, fattar du inte, du är vald!” , varvid Mitterrand lika oberörd frågar om det finns tillräckligt för alla i glaset.
Ja, så kan det gå till i storpolitiken. Nu får vi önska Hollande lycka till. Medan detta skrivs lyssnar jag på hans första valtal som nyvald president. Hoppas bara att han kan uppfylla alla vackra löften. Verkligheten blir väl hans värsta fiende.
Det var snabbt bloggat!. Apropå Lebensgefährtin; livsledsagerska heter det väl på svenska. Ett av de finaste epitet man kan få/ge tycker jag. Mer högtidligt och innerligt än maka/make. Precis vad en president behöver för att förmå göra ett bra jobb (och samtidigt ha ett djupare själs/privatliv). Och det är helt oavsett om man är officiellt ”gängad” eller inte.
Jag håller helt med. Om livsledsagerska alltså. Vackert och innerligt. Det borde läras ut i dagens tyskundervisning.
Fransmännen är inte lika romantiska. ”La compagne de François Hollande” heter det i franska medier. Det låter lite för affärsmässigt tycker jag.
Thomas Bernhard kallade det sin ”lebensmensch”, om jag inte minns fel. Han toppar! Livsmänniska; så ska det va!
Compagne är det könsneutrala begrepp man försökt införa sen länge för att slippa det av synd parfymerade uttrycket concubine.
För övrigt dagens insidesnoteringar om le look présidentiel.
Hollande:
1. De runda glasögonen ersatta av fyrkantiga glas utan infattning köpta på Optique de l´Odéon i Paris.
2. Turkiske skräddaren Mustafa Ocer på rue de l´Etoile nära Triumfbågen för figurnära garanterat skrynkelfria kostymer för 1500 euros styck.
3. Armbandsur: en Swatch Full Blooded i grått för 119 euros.
4. Skorna från Kenzo made in France för max 309 euros
alltid köpta i lokala skobutiken i Tulle i Corrèzes där han är borgmästare.
Sarkozy:
1.Klipper sig hos innefrisören Alexandre Zouari med salong vid
Almabron, sen två år är kalufsen distingerat gråsprängd.
2.V ita skjortor i västindisk bomull från Alain Figaret (215 euros ) under måttsydda kostymer från Prada ( 6000 euros).
3.Armbandsuret en schweizisk Girard-Perregaux no 28 modell 1966 begränsad upplaga i vitt guld födelsedagspresent av hustru C arla till 55- årsdagen, 28 000 euros.
4. Handsydda s kor med specialhöga klackar från John Lobb på rue Mogador i Paris.