Jag har tillbringat den gångna helgen på Antikmässan i Stockholm. Där har det verkligen vimlat av profiler.
I mässans scenprogram presenterades Pontus Silfverstolpe och Li Pamp som ”antikprofiler”. Det är väl en yrkesbeteckning som de delar med en del andra tv-kändisar som strosade runt i gångarna. Knut Knutson och Peder Lamm, för att nu bara ta ett par exempel ur högen.
På scenen medverkade ”vintageprofilen” Elsa Billgren, ”modeprofilen” Martina Bonnier och ”språkprofilen” Fredrik Lindström. Den gamle ”Rederiet-profilen” Johannes Brost intervjuades om sina känslor för antikviteter. ”DN-profilen” Magdalena Ribbing föreläste om vett och etikett på jobbet. (Jag hämtar de nyss nämnda personernas yrkestitlar från nätet).
Eftersom min fru och jag hade en monter precis intill sceningången (vi har antikhandlande som fritidsaktivitet) kunde vi både iaktta och lyssna till vad som rörde sig därinne. Bäst diktion av alla medverkande hade nog ”mat-och vinprofilen” Carl Jan Granqvist, också känd som ”Grythytteprofil”.
Grythytteprofilen
Att vara en profil är väl för det mesta respektabelt men det finns ju också en speciell användning av begreppet, särskilt när man i medierna vill dölja någon misstänkt brottslings identitet. En ”nöjesprofil” kan ha stoppats för fortkörning och en ”Dramatenprofil” kan vara misstänkt för otillåten användning av narkotika. ”Lets Dance-profilerna” figurerar i både positiva och negativa sammanhang och just nu vimlar ”schlagerprofiler” på nöjessidorna.
Vad fordras för att bli en profil? Ska man som Blondinbella kunna klassificeras som en ”bloggarprofil” måste man väl ha tusentals besökare varje dag och dessutom tjäna pengar på sitt digitala tyckande. För att bli ”Stureplansprofil” räcker det antagligen inte med att stå under svampen och vänta på en bonusbelönad ”börsprofil”. Man måste nog hänga i baren på Sturehof åtminstone tre kvällar i veckan.
Själv känner jag mig rätt osäker och vet inte med vilken förled man bäst skulle kategorisera mig i det alltmer omfattande profilregistert. Jag undrar just nu bara om det finns någon seriös forskning kring det ökade profileringsbehovet i den svenska mediala diskursen under senare decennier.
Kulturprofilen?
Används inte personlighet på samma sätt numera, TV-personligheten?
Stofilprofil?
Tack för konstruktiva förslag. Jag funderar trots allt på att lansera mig som ”Södertäljeprofilen”, särskilt som jag för några år sedan blev föremål för en helsida i lokaltidningen.
Jag är medveten om att jag därmed kan komma att förknippas med ”Södertäljenätverket” som också innehåller en del färgstarka profiler, om man säger så. Men jag tar den risken.
Kan behövas en profylaktisk profil?
Du fick mig att fundera på min egen profil. Hade jag någon? Nej, kunde icke komma på någon. Jag har inte profilerat mig och är väl heller ingen stor personlighet… Håller på med lite av varje, många intressen, kan nog snarast kallas för allkonstnär. Har just hittat din intressanta blogg, jag ber att få återkomma !