Strindbergs död den 14 maj 1912 var förstås en händelse som uppmärksammades också utanför Sveriges gränser. Redan den 25 maj fanns en minnesruna i den franska tidskriften La Grande Revue, skriven av den svensk-franske författaren och kulturpersonligheten Sébastien Voirol. Den speglade en något ambivalent inställning inför det just avbrutna författarskapet och så här lyder några sammanfattande rader (i min egen något fria översättning):
Vi kan säga att Strindberg var en magistral åsiktsmaskin, desillusionerad av livet, en pamflettskrivare som var skicklig i den konstnärliga gestaltningen men med ofullständig skaparkraft. Så som han framstod för oss förfelade han sitt liv liksom han förfelade sin karaktär. Genom att förvägra sig glädjen att vara den han hade kunnat bli som den mest naturliga sak i världen – en apostel – förlorade han nästan allt. Han kommer att förbli urtypen för en stor och motsägelsefull ande, en genial skribent utan verklig bredd.
Sébastien Voirol och hans märkliga öde har tidigare avhandlats på den här bloggen (sök på hans namn här ovan så hittar ni inläggen). Han föddes ju i Ystad år 1870 som Gustaf Henric Lundquist och efter en kort sejour som juris studerande i Lund kom han efter några års resor i Orienten så småningom till Frankrike där han etablerade sig som författare och kulturskribent under ett nytt och mer franskklingande namn.
Nu har den första boken om denne (i Sverige nästan bortglömde) man kommit ut. Sébastien Voirol – en svensk spindel i det franska kulturlivet heter den och författare är Ulf Thomas Moberg (Förlag Strömstare/Cinglus).
Moberg producerar alltid estetiskt vackra böcker. Jag har i min hylla dem som han tidigare gett ut kring bl.a. Gunnar Ekelöf, bildkonsten och ikonerna. Boken om Voirol är sober i sin grafiska formgivning och den omfattar 55 sidor, varav de senare 20 är ett appendix som återger sex dikter ur samlingen La Table de Circé. På de resterande 30 sidorna blir det förstås ingen djupdykning i den svenska kulturspindelns historia. Moberg träffade redan 1974 konst- och litteraturvetaren Bertil Sundborg – en kusin till Voirol – och det värdefulla i den här boken är främst det material och de uppgifter som kusinen lämnat om sin betydligt äldre släkting med vilken han hade nära kontakter bland annat under några år i Paris på 1920-talet.
Voirols stora kulturella nätverk i Paris speglas i de namn som finns på de här sidorna: Le Corbusier, bröderna Perret, Apollinaire, Stravinsky, den ryska baletten etc. etc. Mängden av personligheter som passerar revy innebär förstås att boken egentligen ställer fler frågor än den besvarar. Att Voirol skulle kunna ge stoff för en avhandling på många hundra sidor råder inget tvivel om. Det är ett verk som väntar på sin författare.
Men läs under tiden gärna Mobergs bok som en första översiktlig introduktion till en viktig del av den fransk-svenska kulturhistorien.
PS – Uppdatering: Bokens författare har lämnat en kommentar till ett tidigare inlägg om Voirol. Den finns om man klickar här.
