Vad ska vi fira 2012?

I takt med mänsklighetens framåtskridande uppstår allt fler firningsämnen och anledningar till jubiléer. Vad är det nu vi bör uppmärksamma under 2012?

Strindberg förstås och hundraårsminnet av hans död 1912. Det var samma år som Raoul Wallenberg föddes, också det ett ämne för en rad högtidligheter. Urvalet av minnesvärda händelser är närmast oändligt för kalenderbitaren. Det är 400 år sedan Karin Månsdotter dog och Axel Oxenstierna blev rikskansler, för att nu ta ett par exempel ur högen.

Strindbergsåret börjar jag med att läsa författaren Axel Lundegårds lilla volym Några Strindbergsminnen, utgiven 1920. Han återger bland annat ett brev från Strindberg, daterat den 31 oktober 1887, med några kommentarer kring Hemsöborna och relationen med förläggaren Albert Bonnier:

Valde Holländska genremålningen till mönster, emedan den alltid tyckts mig likna Svenskt småfolkslif på landet, enkel i det naturliga; undvikande dock skildringen af den s.k. lastens utöfning o.d., som kunde åtalas.

Derpå uppgöres med Albert B. per telegraf, förbehållande han sig att strykning af grofheter må företagas. Troende dermed menas grofva ord, svarar jag ja! Men så kommer bref med kastreringsförslag; hvarigenom alla scener som kunna anses av fruntimmer och minderåriga vara grofva, utstrykas. Derigenom skulle Herr Alb. B. förvandla min bok till en lömsk, färglös idealistbok…

Detta om svenska jubiléer. När det gäller firningsämnen i vår omvärld påminner Daniel Persson i Svenska Dagbladet om att det i juni är 100 år sedan det matematiska geniet Alan Turing föddes, mannen bakom tidiga ”matematikmaskiner”, dessutom legendarisk kryptoanalytiker. I dagens The Guardian får vi också veta att han kommer att hedras med ett brittiskt frimärke, samtidigt som en namninsamling kräver att den brittiska regeringen omprövar den skamliga dom för ”gross indecency” 1952 som med all sannolikhet bidrog till att förkorta hans liv.

En annan personlighet som kommer att hedras med ett frimärke är kompositören Frederick Delius som föddes för 150 år sedan. Han tillhör kanske inte de högst rankade på Spotify-listorna men ur ett skandinaviskt perspektiv är han värd att lägga märke till bl. a. för sin kärlek till Norge och för att han tillbringade en stor del av sitt liv i Grez-sur-Loing, den franska by som för alltid är inskriven i den svenska konsthistorien.

200-årsminnet av Napoleons nesliga reträtt från Moskva är också värt att uppmärksamma ett år som detta. Förmodligen kommer Tjajkovskijs ouvertyr till 1812 att bli ett av årets mest spelade klassiska verk. Det har numera av någon anledning kommit att bli ett stående inslag i 4 juli-firandet på många platser i U.S.A. Fast det är förstås ett svårspelat verk som i sin originaltappning förutsåg en hel del resurser: kanoner och ryska kyrkklockor. Jag har själv hört det framföras med kanonskott under en nyårskonsert i Royal Albert Hall i London, dock lyste de ryska klockspelen med sin frånvaro.

Till minnet av 1812 och den ryska historia som också innefattar den svenskättade arkitekten Karl Magnus Vitberg och hans oblida öde lovar jag att återkomma. Det är värt en egen berättelse.