Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

Bloggpaus

Arbetaren är värd sin lön och bloggaren sin paus.

Nu avskär jag mig från internet under två veckor. Världen får utvecklas hur den vill, karavanerna får dra vidare och jag tänker inte kommentera.

I väntan på nästa inlägg kan ni ju betrakta nedanstående sommarbild av Isaak Iljitj Levitan, målad någon gång på 1890-talet (det är en del av den som finns i blogghuvudet ovan):

Vi hörs!

Read Full Post »

Från smärtsamt allvar till poetisk ironi med aktualitetsudd:

Med sin känslighet för vad som rör sig i tiden har Grönköpings store skald A:lfr-d V:stl-nd sällat sig till de kritiker som vill undvika att svenskt språk och svensk andlig odling beblandar sig med utländska diton (s.k. multikulturalism). Det framgår av det poem som han nyligen publicerat i Grönköpings Veckoblad under titeln Fosterlandets och -målets lov. Så här lyder den inledande stroferna:

Hur skönt att födas svensk och tala svenska
och under blågul flagga växa opp!
Att uppnå sådant liv ha de utländska
befolkningarna icke något hopp.

Besjälad är den nordiska naturen,
där sedan urtid givits svenska namn
åt alla växterna och alla djuren,
som slutits i dess ömma modersfamn.

Efter att ha erinrat om den svenska ängens skönhet och det rika djurlivet i vårt avlånga land konkluderar skalden:

Att i sig innesluta ting vi älska
i detta skönhetsrika fosterland,
det mäkta icke språk som äro välska,
blott svenskan har till dem de rätta band.

Ja, landet som vårt svenska folk bebodde
se´n hedenhös förbliver vad det var,
och rikast är det språk som en gång grodde
i samma jord, varå det lever kvar.

Läs hela dikten genom att klicka här.

PS – Uppdatering:

Jag vet inte om nedanstående bild är svaret på Gunnars fråga i kommentarerna nedan men den föreställer i alla fall Erik den helige som enligt legenden såg en korsuppenbarelse på himlen när han landsteg i Finland. Lika legendartad är uppgiften om att denna blågula vision skulle vara upphovet till den svenska flaggan.

Read Full Post »

Gates of Vienna har varit en av Anders Behring Breiviks favoritbloggar. Det är en av dessa många sajter på nätet som uttrycker förakt och hat mot islam och som tror på den stora muslimska sammansvärjningen mot den europeiska kulturen.

Jag har själv (helt ofrivilligt förstås) fått en text publicerad på denna avskyvärda blogg. I april 2009 recenserade jag i Aftonbladet Andreas Malms väldokumenterade bok Hatet mot muslimer. (Den är för övrigt fortfarande ett svensk standardverk för den som vill veta mer om den farsot som nu sveper över Europa). Någon svensk läsare med islamofoba sympatier ansåg uppenbarligen att den var ett löjligt prov på svensk och västerländsk naivitet, översatte den utan min vetskap till engelska och lät den flyta in på Gates of Vienna som ett exempel på en humanistisk och antirasistisk hållning som borde bekämpas.

Jag skrev till den anonyma redaktionen och förklarade att de brutit mot min ideella rätt genom att publicera texten och att deras brott skulle skulle kunna få rättsliga och ekonomiska konsekvenser. Då raderade de förstås inlägget.

Kan beställas på nätet, pris $3.24

Sedan dess har jag rätt regelbundet följt de hatbloggar på nätet som reproducerar en liknande mytologi. På många svenska sajter med sverigedemokratiska böjelser kan man hitta länkar eller texthänvisningar till Gates of Vienna. För den som fått någon inblick i denna sjuka värld är den norska terrormannens världsbild knappast förvånande även om få kunnat drömma om att den skulle leda till konkreta och fruktansvärda handlingar.

Nu har ändå hatbloggarna fått en mera vidsträckt uppmärksamhet. Der Spiegel har t ex i två artiklar med rubrikerna Der Attentäter und die Hassblogger respektive Weltbild der Verschwörung granskat deras budskap. I den första artikeln konstaterar man att en blogg som den tyska Politically incorrect inte uppmärksammats av den tyska säkerhetspolisen och inte klassats som högerextrem eftersom man i sitt sidhuvud stolt deklararerat sig vara ”pro-amerikanisch und pro-israelisch”. Detta trots att den andas muslimförakt så att det stänker om det och trots att den riktar sin vrede mot de politiker som beskylls för att främja multikultur. Man sätter också sökarljuset på Behring Breiviks norska favoritbloggare Fjordman – som numera skriver via Gates of Vienna – och hans bisarra budskap.

I Le Monde har en fransk specialist på högerextrema rörelser, Nicolas Lebourg från universitetet i Perpignan, jämfört hatbloggarnas konspirationsteorier om ”Eurabia” med den klassiska antisemitismens grunddokument Sions vises protokoll.  Och i Washington Post har Eugene Robinson läst Gates of Vienna och deras krampaktiga försök att dels ta avstånd från Breivik, dels ändå skylla allt på islam:

Unfortunately, the blogger went on to write that Breivik’s “total lack of respect for human life is not, however, something he can have picked up from me, or from any of the other Islam-critical writers I know. . . . Indeed, the lack of respect for human life is often one of the great shortcomings of Islamic culture that we have consistently pointed out.”

Think about the implications of that last sentence. If Muslims have no respect for human life, why should anyone respect their lives? Or, for that matter, the lives of the government officials who invite Muslims to live among us? Or the lives of the sons and daughters of such traitorous quislings?

De brunsvarta bloggskribenterna kommer förstås inte att ändra åsikt bara på grund av terrordåden i Norge. Men de är säkert medvetna om att både politiker, journalister och säkerhetspoliser nu inte längre låter dem vara i fred.

Read Full Post »

I spåren av den nationella tragedin förs nu i Norge en intensiv debatt om den inhemska terrorismen och dess grogrund i olika högerextrema världsbilder. Aftenposten diskuterar i en artikel fenomenet med ”den ensamma vargen”, en person som agerar ut sin politiska frustration på egen hand men som i grunden ingår i ett större nätverk av meningsfränder, idag ofta en nätbaserad miljö. Tidningen hänvisar till den brittisk rapporten Lone wolves: myth or reality?  som undersökt fenomenet och som i sina slutsatser bl. a. säger följande:

Most crucially, the evidence in this report leads to the conclusion that far-right terrorism must be treated as seriously as Islamist terrorism. Fortunately many of those profiled in this report were caught before they could carry out the acts for which they were preparing, but that will not always be the case. In many instances the judges sentencing them were convinced that they would have used their bombs or weapons had they not been caught in time.

Aftenposten publicerar också en krönika av frilansjournalisten Øyvind Strømmen som länge har följt de extremnationalistiska miljöerna i Norge. Han skriver bland annat:

Breivik var inspirert av eit internettmiljø som kallar seg «counterjihadist», eit miljø som forfekter ein ideologi som vel kan kallast høgreekstrem, og som også har koplingar til europeisk nyfascisme. Det er eit miljø eg har fulgt rimeleg nøye gjennom fleire år. Eg er ikkje overraska over at det er eit miljø som no har ført fram til ein terrorhandling i Noreg. Det overraskande er skalaen, storleiken på terroråtaka. Fleire er drept enn ved Al Qa’ida-åtaket i London for nokre år sidan.

Strømmen citerar vad en ledande antimuslimsk norsk bloggare (pseudonymen Fjordman – ofta citerad av Sverigedemokrater) har skrivit i sin “European declaration of independence”:

If these demands are not fully implemented, if the European Union isn’t dismantled, Multiculturalism isn’t rejected and Muslim immigration isn’t stopped, we, the peoples of Europe, are left with no other choice than to conclude that our authorities have abandoned us, and that the taxes they collect are therefore unjust and that the laws that are passed without our consent are illegitimate. We will stop paying taxes and take the appropriate measures to protect our own security and ensure our national survival.

Han återger också utdrag ur en artikel som han skrev redan år 2007 om den enögda fokuseringen i debatten om terrorhoten:

«I media og hos politikerne har imidlertid fokuset på islamistisk terrorisme blitt mer og mer enøyd, preget av manglende kjennskap til ulike terrorgruppers motiver og i blant… av en slående historieløshet. Strategier og forklaringsmodeller som gjør muslimske terrorister til noe grunnleggende annerledes enn «våre egne terrorister» gjør det vanskeligere å bekjempe dem: likhetene mellom høyreekstreme og islamistiske terrorister er langt større enn ulikhetene.

Den viktigste regelen i enhver konflikt er at man burde kjenne sine fiender. I kampen mot terrorisme virker europeisk og amerikansk opinion å ha sett seg blind på et karikert bilde av en av fiendene. De andre blir altfor ofte glemt. Det kommer til å bli utnyttet.»

Aldri har det vore verre å få rett.

Hela Strømmens artikel finns också i engelsk översättning på hans egen blogg.

—————-

PS: Uppdatering.

Läs två tankeväckande inlägg också av svenska skribenter: Ann-Charlotte Marteus i Expressen och Jan Guillou i Aftonbladet.

Read Full Post »

När ett terrordåd inträffar någonstans i vår närhet går telefonerna varma hos de s.k. terrorismexperterna. Medielogiken kräver tydligen kommentarer från personer som gång på gång visat sig komma med förutsägbara gissningar snarare än vetenskapliga analyser. Al-Qaida-spåret läggs omedelbart ut innan omständigheterna visar att det kan röra sig om en gärningsman inspirerad av islamofobi och hat mot multikulturalismen.

Självklart hakar kommentatorerna inom spekulationshögern på de lösa teorierna. När detta skrivs kan man fortfarande läsa Dick Erixons ”analys” på DagensPS:

För mig ser det ut som en al-Qaida inspirerad och väl koordinerad attack på flera håll samtidigt. Som i Bombay för några år sedan. Då visades att man med enkla medel – gödsel, socker, bensin och lätta handeldvapen – kan ställa till med blodbad.

Det är dags för oss i Norden att inse att vi är en del av världen och måste ta hot om massförstörelse på allvar.

Per Gudmundson ligger på sin personliga blogg inte steget efter i snabba spekulationer (hur kan anrika Svenska Dagbladet för övrigt ha en så oanalytisk ledarskribent anställd):

Attentaten i Norge går ännu inte att säkert härleda. Men det simultana i bombdådet i regeringskvarteren och massakern på vänsterungdomarnas sommarläger är i sig en antydan om att Norge har utsatts för en storskalig terrorattack.

En gangsteruppgörelse i centrala Oslo skulle normalt inte ha skett genom en bilbomb med denna sprängkraft. Inte heller en massaker på barn passar in i mönstret för ”normal” kriminalitet.

Skjutningarna på Utøya påminner om Mumbai eller Fort Hood. Bomben i regeringskvarteret minner om Faisal Shazad på Times Square i New York eller när ”läkare utan gränser” drabbade Storbritannien.

Att gärningsmannen på Utøya har varit iklädd polisuniform, och att det finns uppgifter om en falsk uniform även i Oslo, tyder på omsorgsfull planering. Att attackerna skulle gå att beteckna som något annat än terrordåd är uteslutet.

Visst är det terrordåd. Men vilka är motiven? Från de bisarra jämförelserna mellan Utøya och Mumbai kan man gå direkt till källan. Vilken ideologi ligger bakom vansinnesdåden. Attentatsmannen Anders Behring Breivik summerar sitt handlingsprogram i en av de kommentarer som nu återges på den norska nationalistbloggen Document.no:

- Kulturkonservatisme (anti-multikulturalisme)
- Mot Islamisering
- Anti-rasistisk
- Anti-autoritært (motstand mot alle autoritære hat-ideologier)
- Pro-Israel/forsvarer av ikke-muslimske minoriteter i Muslimske land
- Forsvarer av de kulturelle aspektene ved kristendom
- Å avsløre Eurabia prosjektet og Frankfurt skolen (ny-marxisme/kulturmarxisme/multikulturalisme)

Av denna ideologiska soppa närs en superterrorist och massmördare. Men de som tror sin kunna förklara terrorismen i världen genom enkla formler (al-Qaida, jihadism etc.) har uppenbarligen en ytterst begränsad världsbild.

Read Full Post »

Jag gick igenom en bokhylla i källaren (huset svämmar över av böcker) och hittade en volym från 1908 med titeln The Letters of Queen Victoria, en urvald samling av brev från och till drottningen mellan åren 1837 och 1861. Jag minns inte hur boken kommit i min ägo men jag ser av en stämpel att den en gång tillhört Handels-och kontoristföreningen på Kongens Nytorv i Köpenhamn.

Hur som helst; av korrespondensen framgår att drottning Victoria sommaren 1861 fick besök av kung Karl XV och kronprins Oscar (senare Oscar II) från Sverige. I ett av de många brev som hon skrev till sin morbror, kung Leopold I av Belgien, berättar hon om mötet med de svenska kungligheterna:

The King and Prince Oscar are very French, and very Italian! I think that there is a dream of a Scandinavian Kingdom floating before them. The King is a fine-looking man… He is not at all difficult to get on with and is very civil. Oscar is very amiable and mild, and very proud of his three little boys.

Karl XV – ”very French and very Italian”

Om Victoria hade lätt att umgås med kung Karl och kronprins Oscar så hade hennes premiärminister, Lord Palmerston, det något knepigare. Kanske talade drottningen tyska eller franska med de svenska gästerna (hon var i praktiken trespråkig) men vid mötet med Palmerston insisterade de tydligen på att tala engelska. Premiärministern berättar i ett brev till Hennes Majestät den 14 augusti om de språkliga problem som uppstod (han talar om sig själv i tredje person):

He must, in the first place, explain that much of what was said to him by the King of Sweden and by prince Oscar was not clearly understood by him. They would both speak in English – which they spoke with difficulty and in an indistinct utterance of voice – and he did not like to break the conversation into French, because to have done so would have looked like a condemnation of their English, of any imperfection of which they did not seem to be at all conscious.

Här förefaller väl de höga gästerna påminna om en och annan svensk internationell underhandlare av idag som inte heller förstår sin språkliga ofullkomlighet. Trots denna språkförbistring lyckades Palmerston ändå uppfatta huvudlinjerna i den svenska utrikespolitiska ideologin:

They consider the principle of nationalities to be the deciding principle of the day, and accordingly Venetia ought to belong to Italy, Poland ought to be svered from Russia and Finland ought to be restored to Sweden. Holstein should be purely German with its own Duke, Schleswig should be united to Denmark, and when the proper time comes, Denmark, so constituted, ought to form one Monarchy with Sweden and Norway. But they see that there are great if not insuperable obstacles to all these arrangements.

På en del av dessa punkter fick ju den svenske kungen rätt. Men i andra avseenden kom historien som bekant att gå helt andra vägar.

Read Full Post »

Trots många somrar i den småländska utvandrarbygden hade jag faktiskt aldrig besökt Vilhelm Mobergs födelseplats i Moshultamåla. Men nu blev det av. Vi åkte från Ljuders kyrka via Åkerby vägskäl och genom Kråksjö innan vi svängde av mot Sibbamåla. Vid Moshult passerade vi Mobergsskolan och så fortsatte vi vidare mot Moshultamåla där en minnessten nu markerar platsen för det rivna soldattorp där Vilhelm Moberg föddes. Förutom stenen avslöjade en gammal brunn och en liten plommonskog det faktum att här hade funnits bebyggelse.

Det var en småländsk sommarkväll som i hög grad motsvarade Vilhelm Mobergs många beskrivningar av barndomens natur: en mild aftonsol över skogsgläntor och beteshagar, en doft av barrskog och lövängar. Fast man måste förstås påminna sig att landskapet på hans tid, före den stora avfolkningen, var ännu öppnare genom en större mångfald av betande djur och slåtterängar.

I det lilla utvandrarrummet i sockenstugan i Ljuder hade jag just sett en gammal affisch (från 20-talet?) om en hembygdsfest i Kråksjö där ”Ville i Momåla” uppträdde som berättare av bygdehistorier. Inträdet var 35 öre och Ljuderborna manades till talrik uppslutning. I samma rum kan man också hitta ett originaltryck av det upprop – med nio riksdagsmän som första undertecknare – där den småländska allmogen manades till protest mot de ”osedliga” skildringarna i Utvandrarna: ”Dessa utvandrare är värda ett bättre öde, än att i Mobergs berättelser neddragas till ”lort-gubbar” – en samling sedeslösa människor.”

Visst är det svårt att idag hitta någon författare med Vilhelm Mobergs resning när det gäller kombinationen av litterär gestaltning och dagsaktuell samhällskritik. Jag läser den samling av artiklar och debattinlägg som 1984 gavs ut under titeln I egen sak. Här finns ett slags programförklaring av hans hand från 1934, fortfarande rätt aktuell:

En energisk kamp för dumhetens och okunnighetens bevarande har pågått i världen alltsedan historiens början. Under somliga tider har nämnda makter haft ett givet övertag, under andra tider har de varit hårt trängda. På sistone har dumhetens och okunnighetens förkämpar åter ökats i antal, och nu omfattar dessa människor sina ideal med större hänförelse än någonsin. Även i vårt land tycks dessa idealister bli allt fler.

Konstens uppgift är att avslöja mörkrets riddare…

I den här samlingsvolymen finns välskrivna inlägg från alla de stora ideologiska bataljer som Moberg deltog i, från kritiken under andra världskriget mot den svenska undfallenheten mot Tyskland, via rättsrötedebatterna på 50-talet fram till diskussionerna kring överlämnandet av nobelprisinsignierna till Solsjenitsyn. Men här finns också en del mer humoristiska bidrag, t ex den dagbok som han under en vecka 1971 skrev på uppdrag av tidningen Vi. Så här åter några noteringar från fredagen i den aktuella veckan:

Historieprofessorn Sten Carlsson skriver i Svenska Dagbladet, att jag snarast bör sluta skriva på min svenska historia som han i högsta grad ogillar; jag skall ”återgå till sagan”. Men jag har aldrig skrivit någon saga! Jag berättade sagor muntligt på sängkanten för mina barn, när de var små. Men nu är alla mina fem barn fullvuxna. Vem ska jag numera berätta sagor för, magister Sten?

Åt inte lunch med Gösta Bohman.

I dag ringde ingen från TV och ville ha mig med i något program. Fredagen är alltså vilodag på Sveriges Radio-TV.

Jag mindes att Jan Bonnevier från TV i somras ville ha mig med i en serie ”De största svenskarna”, som han skulle göra med särskilt utvalda, dvs med Sveriges märkligaste personligheter. Dessa svenskar som han sedan presenterade i TV, visade sig vara före detta häktade, i sin frånvaro häktade och ännu inte häktade personer.

Själv tillhör jag fortfarande de sistnämnda.

Ta gärna en sväng till Mobergstenen i Moshultamåla och beträd med tillbörlig vördnad den plats där en av våra största berättare och sanningssägare såg dagens ljus.

Read Full Post »

Nu tar jag en kort sväng ned till Ljuder. Jo, ni minns säkert vad som står på första sidan i Vilhelm Mobergs stora utvandrarepos:

Den 1 januari 1846 hade Ljuder 1.925 invånare, 998 mankön och 927 kvinnokön. Sedan 1750 hade befolkningen i det närmaste tredubblats. Icke-jordägande personer, undantagsfolk, dagsverkstorpare, backstusittare, tjänstehjon, rotehjon och försvarslösa personer utan stadig hemvist hade under samma tid femdubblats till antalet.

Jag har tidigare varit ägare till ett litet torp (1/32-dels mantal) i denna en gång så fattiga socken. Numera ägs huset med loge och vedbod m.m. av mina barn. Jan Troell lär ha varit och tittat på det när han skulle spela in Utvandrarna men ansåg det vara för modernt även om den timmergråa kombinerade logen/ladugården säkert kan anses ha rätt tidsfärg. I stället valde han – till Ljuderbornas stora förtrytelse – ett grått ruckel i grannsocknen Långasjö. Dock tröstade sig samma Ljuderbor med att det i deras hembygd inte fanns ett hus som såg så fattigt ut att det lämpade sig för filminspelning.

På måndag har min son Mathias vernissage i Ljuders sockenstuga på en utställning fotografiska bilder (se detaljer på bilden nedan).

Har ni vägarna förbi så titta för all del in! Om inte så kan ni se en del av fotokonsten på hans blogg om ni klickar här.

Read Full Post »

Ibland tror man att man drömmer om det som pågår i omvärlden. Vad är verklighet och vad är fantasi i ett nyhetsflöde som stundom vetter mot det absurda? Idag läste jag t ex följande i The Guardian:

A Republican campaign to defend America against a sweeping assault on personal freedoms – or energy-saving lightbulbs as they are more commonly known – went down in defeat on Tuesday night.

The result is a rejection of one of the great causes of the conservative Tea Party movement: the repeal of a 2007 law promoting environmentally efficient lighting.

Presidential contender Michele Bachmann and talk show hosts Rush Limbaugh and Glenn Beck had dismissed the legislation as an assault on personal freedom.

In a speech in New Orleans last month Bachmann declared: ”President Bachmann will allow you to buy any lightbulb you want.”

But Tuesday night’s vote in the House of Representatives failed to muster the two-thirds majority needed under special rules invoked by Republicans to fasttrack the repeal…

Republicans’ hopes of using the defence of old-fashioned 100 watt bulbs as a rallying cry for freedom had already begun to dim by Tuesday night.

The party cast the 2007 measure, which was signed into law by George Bush, as an outright ban on the familiar 100 watt bulb, and even an affront to its inventor Thomas Edison. In their view encouraging the adoption of curly lightbulbs was yet another example of government overreach by Barack Obama.

Energilampa – en skymf mot Edison?

USA är ju möjligheternas land och allt tycks just nu vara möjligt, åtminstone i det inrikespolitiska spelet.

The Guardian har också under dagen haft en direktrapportering minut för minut från rättegången kring Julian Assanges utlämnande i The High Court i London. Så här lät referatet under en del av eftermiddagen:

3.36pm: Ben Emmerson, Assange’s barrister, says the idea of isolating a moment of lack of consent in an encounter that was consenting both before and after ”is crazy”.
He says: ”A lot of what has been said to your lordships is simply a waste of time.”

3.42pm: From the high court, Robert Booth says Ben Emmerson is talking in a deliberately emphatic manner in an attempt to change the atmosphere of the court in Assange’s favour.

3.50pm: Emmerson goes into detail about Assange’s sharing a single bed with a woman – to laughter in the court.

3.58pm: The question is did she consent to his getting an erection, says Emmerson, Assange’s barrister.
”The question is what he does with it,” says Mr Justice Ouseley.

4.01pm: Emmerson, for Assange, says of his client:
He’s lying beside her in a single bed, my lord. Men will get erections involuntarily during a night’s sleep. In a single bed with a man there’s a strong possibility she will come into contact with an erect penis.

The judge replies: ”I agree.”

Förlåt det ekivoka ämnesvalet i vad som annars är en familjeblogg. Å andra sidan kommer ju replikväxlingen från en hög juridisk nivå i England. Man förstår att domarna nu behöver några veckor på sig för att reda ut vad som tilldrog sig i den smala enkelsängen i relation till EU:s snåriga lagstiftning om utlämnande mellan medlemsländer.

Read Full Post »

Multikulturalism har blivit ett skällsord som nu förenar högerpopulister i alla länder. I rädslan för att förlora röster till de extrema partierna har också mer seriösa politiker hakat på. Men, konstaterar den amerikanska professorn John R. Bowen i senaste numret av Boston Review, det är svårt att veta vad Angela Merkel, David Cameron eller holländska ministrar egentligen menar när de nu tar avstånd från begreppet.

Despite the shared rhetoric, it is difficult to discern a common target for these criticisms. Cameron aimed at an overly tolerant attitude toward extremist Islam, Merkel at the slow pace of Turkish integration, and Sarkozy at Muslims who pray in the street.

But while it is hard to know what exactly the politicians of Europe mean when they talk about multiculturalism, one thing we do know is that the issues they raise—real or imagined—have complex historical roots that have little to do with ideologies of cultural difference. Blaming multiculturalism may be politically useful because of its populist appeal, but it is also politically dangerous because it attacks “an enemy within”: Islam and Muslims. Moreover, it misreads history. An intellectual corrective may help to diminish its malign impact.

Multikulti – was nun?

Bowen är specialist på europeisk politik och han försöker alltså bringa lite intellektuell reda i det förvirrade talet om multikulturalismens förbannelse. Tysklands sociala problem är helt olika de brittiska eller de holländska. Men när man kritiskt granskar den politiska retoriken hittar man förstås en gemensam nämnare: misstron mot muslimer som en samhällets femte kolonn.

Denna misstro har på den europeiska debattscenen kanske uttryckts allra skarpast av Thilo Sarrazin i hans mångomskrivna bok Deutschland schafft sich ab från 2010 (jag skrev om den i Aftonbladet förra hösten).

Om jag kort får erinra om Sarrazins  framtidsdröm för den tyska nationen så ser den i punktform ut så här:

1) Födelsetalen måste stiga för tyska kvinnor med högre utbildning. Annars blir befolkningen allt dummare eftersom det är ”underklassen” som förökar sig snabbast. 2) Som invandrare måste man man måste ha bott i Tyskland i tio år för att få del av sociala förmåner. 3) Barn ska hela dagen vara i skolan eller på dagis och barnbidragen reduceras starkt om någon uteblir. 4) För invandrarbarn ska undervisning i det tyska språket stå i centrum. Nationella tester ska ranka skolor och dagis och styra medelstilldelningen.

I sin framtidsvision ser Sarrazin med glädje fram mot att invandrare från Mellanöstern och Afrika genom skärpta bidragsregler och utökat skoltvång får allt färre barn. År 2020 har skoluniformer och ett allmänt slöjförbud genomförts. År 2040 hör man knappast längre turkiska eller arabiska på gatorna. Tyskland har enligt honom åter blivit tyskt.

John R. Bowen nämner förstås Sarrazin i sin artikel men påpekar att Tysklands politik med ”gästarbetare” utan medborgarskap ju är helt annorlunda än den brittiska immigration som från början byggde på imperiets och samväldets grund. Och den franska debatten om bristen på social integration är också knuten till spåren av en förfluten kolonial historia i framför allt Nordafrika.

Blaming multiculturalism, then, is useful because it is both vague and misdirected. It would be much harder for Cameron to acknowledge that British racism, immigration trajectories, foreign policy, and faith-based schools have made major contributions toward minority isolation than it is to say: we got it wrong, now let’s get it right, let’s all be British. Islam provides a soft target for aspiring cultural nationalists…

One can, and should, refute these misdiagnoses and at the same time give due credit to policies promoting integration within each of these societies. Speaking the language of the country and gaining job skills are the keys to becoming a productive citizen. France made free French courses part of its “integration contract” in 2003; with its 2005 Immigration Act, Germany began providing free German lessons to people granted work visas. When most Islamic religious officials are recent immigrants, it makes good sense to offer them instruction in the language, law, and politics of their new country of residence. These are policies of integration rather than assimilation; they are perfectly consistent with the promotion of equal respect for all religions and cultures.

Blaming multiculturalism ties the package together: it discredits a foreign element—Islam—and it identifies the fifth column that let it in, those past proponents of multiculturalism. That it misreads history is beside the point. It makes for effective, albeit irresponsible, populist politics.

När man läser Bowens föredömliga analys kan man slås av en historisk parallell: när var det ”kosmopolitism” användes som ett invektiv i kampen för ett monokulturellt samhälle? Visst, det var i den stalinistiska diskursen mot judar. De som nu i intellektuell slapphet ansluter sig till den högerpopulistiska kampanjen mot ”multikulturalism” skulle kunna fundera en del på den saken.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare