I mer än tio år har jag sysslat med frågan om rankningar av universitet och högskolor. Det är en företeelse som har utvecklats till en pandemi där man på global nivå jämför olika sifferkombinationer, ofta utan att närmare filosofera över de enorma problem som det innebär att rangordna komplexa organisationer i tabellform.
För att nu relatera till svenska exempel: vad har man för glädje av att veta att Karolinska Institutet är högt rankat när man vet att läkare förmodligen får en mer adekvat utbildning i Linköping (att döma av olika enkäter med utexaminerade doktorer) eller att sjuksköterskeutbildningen enligt Högskoleverkets tidigare utvärderingar håller betydligt högre kvalitet på andra orter. Och vem har intresse av att veta att KTH rankas högre än Högskolan på Gotland om det nu är en akademisk skolning av ”liberal education”-typ som man är ute efter.
Hur som helst; denna tidningslösa dag presenterar både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet på nätet resultatet av den genomgång som den oberoende analysgruppen Urank gjort och tidningarna konstaterar i sina rubriker att stora universitet är bäst. Surprise, surprise! Det är klart att de är med ett givet urval av kriterier.
För att undvika missförstånd: Jag har stor respekt för de erfarna universitetspraktiker som står bakom Urank. Vi är också säkert överens om att man i grunden bara kan jämföra högskolor inom utvalda ämnesområden om det inte ska bli en lek med äpplen och päron. Urank gör också nyttiga sammanstälningar av officiell och seriös statistik. Det är främst när man ställer upp en ligatabell med KI i topp och de små högskolorna i botten som jag vill protestera.
Karolinska Institutet – bäst på allt?
Det man aldrig kommer till rätta med i rankningar, vare sig nationellt eller internationellt, är ju det intellektuella klimatet eller studentmiljön. Var filosoferas det idag mest dynamiskt i Sveriges högskolelandskap? På Södertörns högskola eller i Uppsala? Var får den enskilda studenten mest tid med sina lärare? På KI eller på Växjö universitet? Vem har de bästa biblioteken för en bred omvärldsorientering? Chalmers eller Högskolan i Borås?
Internationellt pågår en intensiv debatt om rankningarna och deras metodik. Man kan t. ex följa den på sajten University Ranking Watch. Den internationella rankningsindustrin (ofta driven av ekonomiska motiv) behöver verkligen bevakas. Hårt och kritiskt.
Intressant inlägg. Jag har just läst dina rapporter och håller med om kritiken, särskilt mot den kinesiska rankning som verkar ha haft ett otroligt och knappast välförtjänt genomslag internationellt.
Jag har själv läst i Lund men har bekanta som läst i Karlstad och Borås. Det finns ju för- och nackdelar med alla miljöer och allt kan inte mätas i siffror. Dessutom handlar ju akademiska studier mycket om vad man själv gör av sin tid på ett universitet eller en högskola.
Håller med Fredrik ovan. Du skapar till stor del själv din studiemiljö. Jag sökte till Chalmers men hamnade i Luleå. Det ångrar jag inte nu. Här finns saker som Chalmers inte kan erbjuda. Det går inte att göra tabeller av den typen av fördelar. Däremot inget ont sagt om Göteborg.
Jag vill minnas av tidskriften Moderna tider för något tiotal år sedan försökte göra en universitetsrankning. Men den blev aldrig det lyft för upplagan som redaktionen kanske hoppats på.
I USA är det U.S. News & World Report som gör tabellerna. Vad jag förstår är deras rankning ytterst omstridd bland rektorer och akademiska lärare vid amerikanska universitet.
Det stora problemet är att journalister inte kan tolka undersökningar.
Det hjälps inte att journalisten kan vara redaktionens specialist på ämnet i fråga. I medicinska undersökningar resulterar oförmågan att rätt värdera resultaten i de mest förryckta slutsatser med dito rubriker.
Jurister som blir uppringda av journalister apropå färska domslut känner också väl till att journalister endast i undantagsfall bekvämat sig till att läsa domen i fråga inför samtalet och därför heller inte förmår ställa de rätta frågorna.
Inte blir saken bättre av att dilemmat aldrig nånsin diskuteras journalister emellan.
Jag såg samma artiklar—och så snart jag såg Handels på andra platsen förlorade de all trovärdighet.
Det är iofs 13 år sedan jag hade kontakt med Handels, så kvaliteten kan ha höjts. Dock: Jag läste de två första terminerna av civilekonom-utbildningen där medan jag gjorde min civilingenjör på KTH, och måste betrakta Handels som ett skämt. Inte bara var kurserna oerhört mycket lättare, men man hade en total felprioritering, där det handlade om att lära sig vad som stod i läroböckerna utantill—inte om att tänka och förstå. Framförallt var det kritiska tänkande som var nödvändigt för att klara matematiken och fysiken på KTH ofta ett hinder på Handels.
Samma erfarenheter gjordes av andra KTH-studenter som provade Handels. ”Lekstugan” och liknande ök-/smeknamn användes gärna.
Mer generellt: Den som studerar är mycket viktigare än universitetet (bortsett från statusfrågor)—och det som skiljer bra universitet från dåliga är hur de understöder eller behindrar studenterna i deras naturliga utveckling. KTH gjorde för det mesta ett bra jobb; Handels ett dåligt.
[...] och svårigheter med universitetsrankingar diskuteras av Torsten Kälvemark. Internationella rankingar som även omfattar svenska universitet har jag tidigare [...]