Jo, idag har de första blåsipporna siktats i vår trädgård (Lat N 59° 11′ 14″ Lon E 17° 39′ 42″). Detta trots att det inte är många dar sedan bladen var helt täckta av snö. Underbart!
Fast det var egentligen inte det jag tänkte skriva om. Jag ville närmast rekommendera ett par artiklar som kan vara lämplig påskläsning. De finns båda i veckans nummer av New Statesman som har temat God – Faith, science and what we believe today.
Den ena är skriven av filosofen Slavoj Žižek som utgår från teologins återkomst som en referenspunkt för en radikal politik. Den andra är ett utdrag ur en kommande bok om ondskan av Terry Eagleton och har rubriken Of men and monsters.
Terry Eagleton är en av dagens främsta brittiska kritiker och litteraturvetare men han har också visat ett stort intresse för existentiella frågor, bl.a. som en bitsk kritiker av Richard Dawkins och Christopher Hitchens, nyateismens främsta företrädare på anglosaxiskt område. En rolig sammanfattning av hans insatser på det området finns i Wikipedias artikel om honom:
In April 2008 Dr Eagleton delivered Yale University’s prestigious Terry Lectures with the title of his subject being, Faith and Fundamentalism: Is belief in Richard Dawkins necessary for salvation? constituting a continuation of the critique he had begun in The London Review of Books. Introducing his first lecture with an admission of ignorance of both theology and science Eagleton goes on to affirm, ”All I can claim in this respect, alas, is that I think I may know just about enough theology to be able to spot when someone like Richard Dawkins or Christopher Hitchens–a couplet I shall henceforth reduce for convenience to the solitary signifier Ditchkins–is talking out of the back of his neck.”
En läsvärd skribent även om man inte i allt delar hans åsikter.
Det är Långfredag i dag och jag har sjungit i kyrkokör, bl. a. den klassiska bysantinska hymnen ”Begråt mig inte Moder”. Den hymnen har förresten gett upphov till en alldeles egen rysk ikon av den typ som ni kan se här:
Den stora ryska poeten Anna Achmatova har skrivit en dikt som anknyter till just den ikonen, säkert med hennes egen lidandeshistoria som bakgrund (hennes son satt under sjutton månader fängslad under Stalintidens terror i slutet på 30-talet). Dikten heter ”Korsfästelsen” och är enligt en notering tillkommen under åren 1940-43.
”Begråt mig icke Moder,
när du i graven ser”
I
Änglarnas kör prisade den stora stunden
och himlarna uppslukades av eld.
Han sade till Fadern: ”Varför har du
övergivit mig?” Och till Modern
”Begråt mig icke…!”
II
Maria Magdalena skakade av gråt,
den lärjunge han älskade förstenades,
men ingen vågade se dit
där Modern tigande stod.
Ett starkt personligt och poetiskt vittnesbörd. I en engelsk utgåva av Anna Achmatovas valda dikter skriver översättaren Richard McKane i sitt förord att hennes verk från 1930- och 40-talet förmodligen kommer att bli ett slags sammanfattning av begreppet ”poesi under förtryck”. Förvisso inte den enda poet som arbetat under den politiska repressionens villkor under 1900-talets tragiska historia.
