När man läser debatten i svenska medier om det utbredda hatet mot muslimer i Europa kan man få för sig att det är Andreas Malm och hans bok i ämnet som är det stora problemet. På nyhetssajten Newsmill får läsarna ge omdömen om olika personer och företeelser och där deklarerar närmare 60 procent av de röstande att de är arga på Malm.
I själva verket har ju Malm pekat på en allvarlig farsot som svenska medier och kommentatorer helst sopar under mattan. Just nu pågår en stor anti-islamiseringskongress i Köln men av svenska ledarskribenter verkar det bara vara Lisa Bjurwald i Dagens Nyheter som vaknat. Hon skriver bland annat så här:
Efter de senaste årens intensifierade och allt mer organiserade europeiska muslimhat borde vi ha lärt oss att dechiffrera rasisternas vokabulär. Den aktuella kongressen handlar mer om en särskild folkgrupp än om religion. Men bristen på fördömanden visar att så inte är fallet (bristande intresse från medier och politiker är förstås en mer pessimistisk tolkning). När det gäller hatet mot muslimer tycks vi helt enkelt ha sänkt vår toleransgräns till skamliga nivåer.
En färsk rapport från Anne Frank-stiftelsen och universitetet i Leiden kopplar ökningen av högerextremt våld i Nederländerna till Geert Wilders och hans Frihetsparti, som tros finnas representerat i Köln tillsammans med bland andra Vlaams Belang, Lega Nord och Front National. Partiet anses ha bidragit till den fientliga stämningen mot muslimer genom sina islamofobiska uttalanden.
Den ledande organisation som står bakom konferensen kallar sig oskyldigt nog ”Pro Köln” men är i själva verket en högerextrem grupp som går fram under mottot: Nein zu Großmoscheen, Minaretten und Muezzinruf. Det betyder i klartext att moskéer och minareter inte ska få byggas i Köln. Man försöker frammana bilden av muslimer som terrorister och hämtar stöd från andra extrempartier som FPÖ i Österrike och Vlaams Belang i Nederländerna.
Det är drygt 60 år sedan Köln befriades från nazism, högerextremism och rasism. Men nu är den på marsch igen. Och det är förstås som Lisa Bjurwald säger:
För att skiljelinjen mellan muslimhat och en nyanserad islamdebatt ska kunna upprätthållas, måste fler balanserade röster uppmärksamma de starka antimuslimska strömningarna. När de rasistiska partierna gaddar ihop sig mot vad de uppfattar som Europas gemensamma fiende, och med detta hatiska budskap lyckas lägga beslag på politiska mandat från norr till söder, är frågan mer angelägen än någonsin.
Kanske kan den svenska debatten sluta fokusera på Andreas Malm som person och i stället försöka ta till sig det angelägna budskap han för fram.
Jag håller helt med dig. Förstår inte varför en del är så arga på Andreas Malm. Är det ett dåligt samvete som de måste försvara sig mot? Journalister eller medier som inser att de kramat islamofoberna lite för mycket?
Jag har läst Malms bok. Den är visserligen mångordig och ibland generaliserande men ändå en väckarklocka som ingen kan gå förbi.
När man läser om kongressen i Köln kan man inte låta bli att med förfäran tänka bakåt. En gång ville man bli av med synagogorna i Köln. Nu är det moskéerna. Samma mentalitet med sjuttio års upprepning.