Det var en mager utrikesdeklaration som Carl Bildt presenterade i riksdagen under onsdagen. När fyra partier ska kompromissa och några av dem därtill har som huvudkrav att USA och Israel inte får kritiseras så blir det lite rumphugget.
De perspektiv som lyfts fram i Internationella Juristkommissionens rapport (se tidigare inlägg nedan) om hur mänskliga rättigheter offras i ”kriget mot terrorismen” lyser helt med sin frånvaro. Regeringen vill kämpa mot förtrycket på Kuba men avslöjar inte om den kampen inkluderar också Guantanamo som ju ligger på denna karibiska ö.
Är det inte utrikesministerns tragedi att han trots sina kunskaper måste förankra sina förslag hos dem som vet mindre eller har snävare perspektiv? Socialdemokraterna har just publicerat en rapport med titeln Bokslut Bildt och de har rätt snälla saker att säga om Bildt som person men deras huvudbudskap är att det varit mycket snack och lite verkstad. Helt sant.
Samtidigt startar socialdemokraterna en utrikespolitisk blogg som heter Utrike(S). På Newsmill sägs att den startas för att möta Carl Bildts berömda pr-maskin och man undrar där om svensk utrikespolitik ska skötas via bloggar?
Så här långt kan man väl bara säga att den mer byråkratiskt hållna (S)-bloggen inte har en chans mot Bildts personliga (om än något egofixerade) kommentarer. Att Urban Ahlin har träffat Litauens förre och nuvarande statsminister är inte så upphetsande. (Mer anmärkningsvärt är att Ahlin får beröm i Svenska Dagbladet idag).
Utrikespolitisk handlingskraft mår aldrig bra av koalitioner och allianser (utrikesdeklarationens avsnitt om Gaza är ett skräckexempel på det). Det kommer även socialdemokraterna att inse om de kommer tillbaka i regeringsställning.
Ahlin var utrikesdebattens behållning utmanande Bildt ledigt kunnigt och med sånt cool att man återfick hoppet om partiet. Det var så bra att man borde se intervjuer med honom i press radio och tv men det är moltyst. hur jobbar partiets pr-maskineri?