Det är ett välkänt fenomen i forskarvärlden: om man försöker anknyta sitt projekt till en skrämmande omvärld eller politiska beställningar så är det lättare att få pengar och uppdrag. Medicinare brukar ironisera över att så många projekt försöker klämmas in under rubriken ”cancerforskning”. På 80-talet flödade pengarna över ”energiforskning”, ett resultat av den tidens kärnkraftsdebatt. Nu vet vi att etiketten ”terrorism” kan vara lönsam för en forskare, därtill på ett område där förnuft och kritisk granskning ofta kopplas bort.
Det är förstås bara att stämma in i den kör av kritik som riktats mot den beramade Rosengårdsrapporten. Den förefaller sakna många av de kriterier som man känner igen acceptabel forskning på. Viktiga aspekter av kritiken har framförts av professor Bengt Gustafsson på Newsmill. Och i Svenska Dagbladet för idag har professor Mattias Gardell pekat på svagheterna i denna produkt från Försvarshögskolan.
Idag känner man att behovet av forskning på ett helt nytt område tränger sig fram: Hur används ordet ”terrorism” som ett övertalningsargument i politisk och vetenskaplig diskussion? Och vilka empiriska fakta bygger de skribenter på som målar upp hotet från olika ”terroristnätverk”. Vilka syften tjänar ”terrorismforskarna”?
Dags för lite kritiskt tänkande med andra ord. Fast pengarna strömmar kanske inte över den som vill ta itu med ett projekt av det slaget.
